Har nästan alltid haft problem med detta med att hålla vikten.

Men nu slutade det med att jag fick diabetes och då var jag bara

tvungen att ta tag i detta ordentligt och seriöst.

En riktig godis råtta har jag varit, men det är slut med det nu. Varje

helg med choklad eller smågodis, och det satte givitvis sitt spår. Det

är väl över 3 mnd som jag inte har ätit godis överhuvudtaget och

det är strongt gjort av mig, har väl gått ned en del i vikt också, men

på vågen visar det inte så mycket, men det märks på kroppen och

kläder att det går åt rätt håll. Det tänker jag fortsätta med.

Pågrund av diabetesen måste jag va skötsam.

keep going.

Nu är det snart 2,5 år sen mopedolyckan och min arm har läkt, vilket

jag naturligtvis är otroligt tacksam för. Det har inte vart roliga år. Smärtor

dygnet runt och beroende av smärtmedicin. Men nu är jag alltså fri

från tabletter för smärtorna.

Vill ut och arbeta på halvtid som jag gjorde innan olyckan, var då på ett

äldreboende på halvtid, det gav så mycket tillbaka att ta hand om och

va en en extra resurs på arbetsplatsen.

Tänkte jag skulle ta tag i det, men är lite osäker vilken enhet jag först

och främst ska ta kontakt med. Har ett lönebidrag som ligger vilande

sen förra gången jag var ute och arbetade. Får väl kolla runt lite

på hur jag ska gå till väga med det hela. Men att va hemma det är

inget alternativ för mig, måste ha nåt att göra och bli stimulerad på

den sociala delen.

Va säger man. Sätter Sverige på kartan gör dom iallafall. Det är ett som är säkert.
Skrattmusklerna får sig en omgång.
Min engelska är inte bra, men bättre än deras iallafall.

Ola Conny bara babblar och babblar.

http://www.expressen.se/nyheter/graven-blev-sandlada-sa-broderna-kan-leka/

Ganska speciellt som sagt va, har aldrig sett nått liknande förut. Sitter och leker och sjunger

för sin lillebror.

http://www.aftenposten.no/webtv/Anna-Dorthea-15-lofter-gladelig-fem-tonn-pa-n-trening-7495726.html#.Ux3MOacV_mQ

15 år gammal och ha den styrkan som denna tjejen har är helt otroligt. Förebilden

hennes som liten var Pippi Långstrump ;-)

Det jag har skrivit om för det mesta, går det en röd trå genom alla, inga roliga upplevelser.

Vilken grym värd vi lever i och hur mycket det händer, detta är bara under en kortare period.

Men det bara fortgår hela tiden, det tar ingen ände.

Man blir inte chockerad av nåt nu för tiden, för hela tiden är det något som bräcker det en efter

det andra. Själva kärnan i alla händelser måste ju bottna i nåt och det måste ju gå att komma

åt det på nåt vis om flera ändra sitt tänk, men det kräver ju även att myndigheter och sjukhus

mm mm måste dra sitt strå till stacken. Ensam kan man inte vara, det gäller att sätta

in återgärder tidigare när det gäller psykiska problem och så vidare.

Man måste ju vara sjuk för att göra en sådan sak som jag skrev om i förra inlägget.

Doktorn sa ett glas om dagen ;-)

http://www.vg.no/nyheter/utenriks/artikkel.php?artid=10145746

Hur kan man lämna sitt barn direkt efter en födsel insväpt i papper på en toalett. Själv skulle man aldrig fått fred i själen om man skulle ha gjort nåt sådant. Men att inte hitta mamman efter detta låter oxå konstigt, men alla brott blir aldrig uppklarade, så är det väl bara.

Hoppas att hon hittar sin mamma och kan få svar på sina frågor!

Hon har gått ut på facebook med efterlysa sim mamma.