Nu är det snart 2,5 år sen mopedolyckan och min arm har läkt, vilket

jag naturligtvis är otroligt tacksam för. Det har inte vart roliga år. Smärtor

dygnet runt och beroende av smärtmedicin. Men nu är jag alltså fri

från tabletter för smärtorna.

Vill ut och arbeta på halvtid som jag gjorde innan olyckan, var då på ett

äldreboende på halvtid, det gav så mycket tillbaka att ta hand om och

va en en extra resurs på arbetsplatsen.

Tänkte jag skulle ta tag i det, men är lite osäker vilken enhet jag först

och främst ska ta kontakt med. Har ett lönebidrag som ligger vilande

sen förra gången jag var ute och arbetade. Får väl kolla runt lite

på hur jag ska gå till väga med det hela. Men att va hemma det är

inget alternativ för mig, måste ha nåt att göra och bli stimulerad på

den sociala delen.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Inväntar virkgarn och jag hoppas att det kommer till veckan. Det ska virkas cafégardiner till köket denna gång. Förstorade upp mönstret idag, så det ska bli enklare att se på diagrammet va som ska göras.     Det är detta mönster som de...

http://www.dn.se/livsstil/reportage/brostoperationen-stal-deras-liv/#Scen_1     För snart fyra år sedan.   Kollade på detta med att Christina Hedlund ville göra en bröstförstorning och att det skulle göras i Polen. Detta blev visat bå...

Har nästan alltid haft problem med detta med att hålla vikten. Men nu slutade det med att jag fick diabetes och då var jag bara tvungen att ta tag i detta ordentligt och seriöst.   En riktig godis råtta har jag varit, men det är slut med det ...

http://www.svd.se/nyheter/inrikes/larares-oformaga-ger-samre-elever_3406490.svd   På ett sett känns detta bra att läsa och då menar jag inte att det är positivt, men här lyfts det fram att lärarna kan va den bidragande orsaken till att det gå...

Stress är verkligen nåt som kan arta sig på olika vis. Kroppsligt kan det slå ut en människa totalt. Allt från att få tryck i bröstet till att man inte orkar byta en glödlampa ens. Det låter helt vansinnigt att man inte ens orkar det, men krop...